söndag 18 januari 2009

Varför ?

bild: Google

Hej på er,
Efter vår trevliga överraskning i fredags eftermiddag när våra vänner gått och gift sig i hemlighet, vändes glädjen till förtvivlan.
Sent i fredags kväll, fick vi veta att en 8-årig pojke i Julias parallell-klass dött, efter en olycka i skolans gymnastiksal på eftermiddagen.
Finns inte ord för att beskriva något så hemskt. Helt obegripligt.

Tänk att man lämnar sin lilla älskling på morgonen, för att sen aldrig få ses igen...
Jag blir helt förstörd bara av att tänka tanken. Kan inte förstå hur de stackars föräldrarna orkar vidare.

I morgon blir det en annorlunda skoldag med mycket prat och frågor antar jag. Har märkt att Julia och hennes kompisar reagerar väldigt olika. Det viktigast är nog att de känner att de kan prata om det, om de vill.
Julia satt länge och tittade i skolkatalogen på kvällen, och sa att hon skulle spela en sång för honom, på blockflöjts-lektionen. Fint tänkt tycker jag.

Ja mina vänner, detta blev inget glatt inlägg, men i helgen vi så klart tänkt och pratat mycket på det som har hänt, därför vill jag skriva om det här.
Det är ju också så livet kan vara. Glädje, sorg, förväntan, besvikelse, lycka, förtvivlan och hopp. Det är tur att det är det varma, glada som oftas omger oss.

I morgon är jag tillbaka med ytligheter igen :) och avslöjar vinnaren i id Bare tävlingen samt visar bilder ifrån Formex!

Kram på er, och ta hand om era nära och kära!

13 kommentarer:

  1. hej gumman! läste i tidningen om pojken, men vad hemskt att ni känner den lilla killen.. eller ja du förstår vad jag menar.."det händer andra inte en själv"..

    kuddarna är från hemtex, alla kuddarna kostade tillsammans 300 kr :) som hittat!

    stor kram sara

    SvaraRadera
  2. usch va hemskt, ja hörde de på nyheterna i fredags! ja tänker på familjen å anhöriga..

    kikar in imorn å ser vem vinnaren ä!
    kram ellen

    SvaraRadera
  3. Nej men fy vad fruktansvärt. Jadu, hur går föräldrarna vidare efter en sån sak. Man tror ju inte att sånt ska kunna hända, låter ju helt overkligt.

    Hoppas ni hade en trevlig dag på Formex i alla fall, jag kikar in igen imorgon kväll efter jobbet.

    Stor kram
    Mia

    SvaraRadera
  4. Vad otroligt sorgligt att en så pass ung människa måste dö. En olycka kan hända var- och när som helst, men det känns så onödigt att det händer i skolan!

    Det känns otäckt när döden ibland kommer så nära...

    Många kramar
    Beatrice

    SvaraRadera
  5. Jag lider med den lilla killens familj....det är så hemskt att man (jag) inte riktigt kan ta sånt till mig för det är så himla ofattbart.
    Fint av din dotter att hon vill spela lite för honom.
    Kram Anna

    SvaraRadera
  6. Usch, det är verkligen en tragisk händelse. Det gör ont i hjärtat. Man blir så ledsen.


    Självklart får du länka till mig. Jag lägger till dig hos mig :)

    Kram Johanna

    SvaraRadera
  7. Ja fy det finns inga ord :( Så himla tragiskt. Tänker på pojkens familj...

    SvaraRadera
  8. Ja usch! Läste om det i helgen, och jag och min väninna sa just det! Vad hemskt att lämna sitt barn på morgonen på skolan, och sen få ett sånt meddelande!!

    Hoppas din dotters klass och resten av skolan har bra möten och samtal i veckan för att bearbeta!

    Kram Susanne

    SvaraRadera
  9. Alltså jag kan inte ens tänka tanken på att något av mina barn skulle försvinna innan mej!!!!
    Det går bara inte!

    Vilka kontraster ni har fått vara med om ihelgen!

    Jag ska tända ett ljus ikväll i köksfönstret!
    Gör jag alltid när det är något som berör mej!

    Kram Mimmi

    SvaraRadera
  10. Men... Vad sorgligt o hemskt för alla. Sån´t som bara inte får hända!!
    Ha det bra idag o ta hand om er!
    Kram Jeanette

    SvaraRadera
  11. Ja tänk va fort glädje kan bytas till sorg =0(.
    Tänker på den lille killens föräldrar, vad hemskt !

    Hoppas bara dom får den hjälp de nu såväl behöver & att din Julia & de andra eleverna får prata ur sig...det behöver de med !

    Lycka till med vinnaren... ;0)

    Kram Nettan

    SvaraRadera
  12. Vad hemskt! Man kan inte förstå hur människan kan stå ut med vissa saker, men vi är förunderliga varelser som orkar med otroligt mycket. Tänker på familjen.. jag kan inte alls tänka mig hur det skulle vara att förlora något man håller så kärt. Kan nog tänka mig att man har speciella känslor när man även har barn själv för en sån här händelse.

    Kram Josefin

    SvaraRadera
  13. Nej vad tråkigt, tänker på er.
    Kram Åsa

    SvaraRadera